Ingenting kan stoppa mig, understryker Nima Kiann som antagit sitt unga livs största utmaning. Den iranska nationalbaletten skall återuppstå med början i Les Ballets Persans.
Redan nu skissar Nima Kiann och hans medarbetare i den internationella stiftelsen bakom Les Ballets Persans på repertoaren för den ensemble som enligt planerna redan i år skall stå på egen scen i Paris. Vid sidan om internationella klassiker som Den Döende Svanen, Sylfiderna och Esmeralda vill man också erbjuda sin publik persiskt inspirerade verk som Scheherazade, Simorgh och Golestan och Farah.
– Dessa och många andra uppsättningar drog storpublik till Roudaki Hall Opera House i Teheran som den nya iranska regimen bommade igen för balett år 1979. Min och stiftelsens ambition är att återuppta den persiska balettraditionen Madame Cornell inledde år 1928. Nima Kiann var nio år gammal när regimen under ledning av ayatollah Khomeini förbjöd dans och avvecklade den iranska nationalbaletten. Medlemmarna i den då stora ensemblen spreds till scener i väst där de fortsatte utöva sin danskonst.
– Redan som barn stod min längtan till balettscenen och fråntagen den fann jag som tonåring alternativ i Teherans konstskola där jag utbildade mig i måleri, grafik och kalligrafi. Vid staffli och kavalett gnagde längtan efter dans och som tjugoåring blev den mig övermäktig.
– Jag kom till Sverige, till Göteborg och Balettakademin där Lia Schubert van den Bergen förbarmade sig över mig. Egentligen var jag på tok för gammal för träning i klassisk balett, men den underbara Lia Schubert gjorde ett specialschema för mig i skolan som är inriktad på modem dans. Dagligen riktar jag tankar av evig tacksamhet mot Lia som nyligen dansade in på de saligas ängar.
Nima Kiann medger att han och Balettakademiens grundare och ledare “hade sina stunder”. Allt smågroll är glömt och alldeles särskilt minns han en episod som gjorde djupt intryck och stärkte hans ambition att en dag återupprätta den iranska nationalbaletten.
– Under en av mina sista dagar som hennes elev var Lia Schubert på väg ut ur studion, då hon vände sig om och såg mig djupt in i ögonen. “Nima”, sade hon. “Jag vet att du kommer att vara en av de bästa elever som den här skolan har producerat. Du kanske blir Balettakademins stolthet”.
En liknade komplimang fick Nima Kiann av Madame Rosella Hightower, världsberömd prima ballerina som driver Centre de Danse International i Cannes. Hon imponerades av hans entusiasm och envishet och lät honom förstå det.
– De båda legendernas uttalade omdömen var underbara att få och jag kan bara hoppas att de inte hade fel. Lia Schubert var också insatt i projektet Les Ballets Persans och fungerade som en av mina konstnärliga rådgivare fram till sin bortgång.
Full av förväntan och entusiasm inför den stora utmaning som projektet en persisk balett i Paris innebär har Nima Kiann lite svårt att gräma sig över de motgångar han stått på under sin svenska karriär. Under förhållandevis lång tid hindrade en svårläkt arbetsskada honom från att öva och från att framträda på en rad dansscener.
– Tack vare en rad duktiga läkares engagemang läkte skadan så småningom, men ärren i själen irriterar ännu en smula. Som utlandsfödd dansare är det kolossalt svårt att få utbildnings- och överlevnadsstipendium. Och som talesman för projektet Les Ballets Persans är det svårt, nästintill omöjligt att få gehör från landets kultur- och integrationsmyndigheter. Nima Kianns brev till kulturminister Marita Ulvskog och integrationsminister Ulrika Messing ligger obesvarade i respektive departements In-lådor. Vad han och medarbetarna i den internationella stiftelsen önskar är att åtminstone få besked. Och allra helst samma behandling som svenska kollegor och ensembler åtnjuter.
– År 1998 satte jag båten med namnet Les Ballets Persans definitivt i sjön, och som huvudsaklig talesman för projektet ger jag mig inte förrän vi rott det i hamn. Att återuppväcka den iranska nationalbaletten är förvisso en svår uppgift. Men belöningen blir också därefter, vinner vi framgång innebär det att världskulturen återförs en underbar konstform och en persiskt kulturarv som levt i skymundan under en mörk period.
I ett aningen längre perspektiv skymtar Nima Kiann något ännu större än premiären för Les Ballets Persans i Paris. I tanken bevistar han den stora dag då The New Iranian National Ballet stolt kan bjuda in dansvänner till nyöppningen i Roudaki Hall Opera House i Teheran. Ljummare politiska vindar i hemlandet förebådar att den dagen kanske inte är så avlägsen.
– Redan har jag fått uppleva så mycket i mitt unga liv. Jag har rest mycket och under mina utfärder har jag hittills lärt många språk. Jag har haft glädjen att möta många storheter. 0ch just dessa möten har gjort det möjligt att skapa ett stort kontaktnät i den internationella kultureliten som värdefulla maskor.
Fast besluten i sin målsättning kalkylerar Nima Kiann med än större utmaningar som i sig innebär en än mer händelserik fas i yrkes- och privatlivet. Med en tro som kan försätta berg arbetar han oförtröttligt för att göra drömmen om en återupprättad persisk ensemble till påtaglig och bejublad verklighet.
– Jag har bestämt mig och vännerna i den internationella stiftelsen har bestämt sig. Ingenting kan stoppa vare sig mig eller dem; det blir premiär för Les Ballets Persans där också jag kommer att dansa. Jag är och förblir en aktiv dansare.
Peter Lindkvist
031-62 40 97
peter.lindkvist@gp.se
www.gp.se
